Nu är fiskarna upphängda, urtagna
svärtan i skinnets kanter
där verkligheten börjat äta sig in
värmen från lägereldens stenar
himlen bottenfrusen
mjuk som brännskadad hud
kröker sig in mot sig själv

vinden smakar uttorkade fåror
utslocknandet som salt i munnen
pölar av åldrat ljus i ansiktets blänke
och i den regnblandade luften
sjunger du berättelser
uppräkningar av utrotade djur
av hotade känslotillstånd, växter

nu är vi hungriga och tomma
rastplatsens hydda täckt av fiskfjäll
knastrandet av tunna skal
blir till viskningar och aska
våra språk sjungna mot varandra
vi äter dem råa
släpar kropparna i sanden