Sången ur skogens inre
från djuret som förlorar sin unge
knäppandet av brutna kvistar
ett ljudlöst skott

genom hjortskriket, de sågtandade fällorna
dagarna i hägnet
kroppar skälvande i strålkastarljuset
redan flådda i drömmen

till flak av ensamma hudar
uppfläkta nervändar
tunna skivor av tystnad
och smaken av liv

högre upp längs bäcken
där träden glömt sina namn
sover en rävhona
med valparna tryckta mot magen