Det finns ju kanske inte alltid ett svar
på alla de existentiella frågor jag har
För det är troligen rätt komplicerat
och oftast så otroligt svår formulerat

Alla de förtvivlade tankar som finns
kring alla de tragiska saker jag minns
Ja hur jag har förvirrad format min saga
men som jag nu har så svårt att förklara

Så att själva konklusionen av allt
kan ofta visa sig bli ganska så kallt
När både talet och tanken förlamas
och man egentligen bara vill kramas

Men man får kanske låta tiden få ge
så att även jag en vacker dag kan få se
Att en ganska enkel och logisk förklaring
som faktiskt blir en sorts psykologisk besparing

Så när nån kan säga sig vara stolt över mig
och när jag lärt mig att ett nej är faktiskt ett nej
För jag har många gånger gapat efter för mycket
och jag har ju då allt som oftast mist hela stycket

För alla de destruktiva tankar som flyger
så klart de i sammanhanget något betyder
Men de behöver nog noggrant sorteras
för att till sist till det nya livet adderas

Så försök alltid vara rädd om dig själv
där du står på stranden till framtidens älv
För en dag får du alldeles tveklöst de svar
dit som resultatet av dina handlingar dig bar

Copyright © AndLou