Ibland är skröplig glad

då ler hela universum

Inga dystra miner här

skröplig är min farfar

själen bara lyser

tar alla i sin famn

knäpper sina händer

ber för sina vänner

startar några bränder

Men hans ljuva röst

är likväl mångens 

tröst!

dikten publicerad tidigare 20190210