Hon står vid klippavsatsen
den korthåriga flickan
29 år

vinden får fjunen i nacken att resa sig
välbehag och höjdskräck

hon är en sån som aldrig vågar
som andra ser stark
men vilsen

att våga är något hon tidigare bara drömt om
vara själv
vara stark

fötterna andas när de slipper ur sandalerna
känner den hårda stenen mot fotvalven
griper med tårna kring de enstaka grästuvorna
böjer sig över kanten
ser
svarta hål, men barnkalas
hon vågar i alla fall
se
vågar, stå, där

sakta växer två vingar ut från hennes skuldror
hon ler
fjunen i nacken ryser av välbehag
oron i magen lyfts bort av ballongerna från barnkalaset
som pågår lite högre upp, till vänster
hjärtat lyfter
tårar trillar

Amelie vågar
Amelie har fått vingar