Som hundra himlakroppar,
Mina drömmar är gjorda av guld men blir till koppar.
Som små, små droppar.
Vad är det som stoppar?
Jag tror jag tar sats och hoppar.
Från det låga till det vi ser som toppar,
rör sig försiktigt likt frysta snödroppar.
Som känslan av allt du önskat, samma känsla som vackra bergstoppar.
Varma hjärtan, inte kroppar.

Som allt man drömt om på en ögonblicks sekund, försvinner det lika snabbt som när man fönstershoppar.
Vi tar allt för givet, lever livet som om vi bar öronproppar.
När det är för sent fimpar vi känslan i våra imaginära askkoppar.
Behåller känslan och låser in i vårt inre, bland alla blodkroppar.
För allt som finns inom mig som så få får se, som ibland läcker ur mitt hjärta och mina fingertoppar.