Jag välkomnar min ofullkomlighet, och bjuder in min otillräcklighet.
Jag klär av min ängslan, och blottar min oroliga själ.
Jag synar mina rädslor, och avslöjar mina svagheter.

Jag låter min mask falla, tillåter fasaden att spricka, och ser på när den osynliga muren jämnas med marken.

Jag plockar upp skärvorna, och slänger resterna på soptippen.
Jag vandrar vidare, och lämnar illusionen om den felfria mannen bakom mig.