Jag känner mig oftast som någon annan jag har så svårt att komma ihåg åttiosju för jag försvann någonstans på vägen någonstans där mitt emellan då och nu När jag ser mig själv där i spegeln ser jag en främmande äldre man det var så väldigt längesen som han och jag förstod varann Så det ser ut som att jag får fortsätta leta efter mig själv nån annanstans trots att jag verkar så bekant men jag vill absolut hitta den rätta bilden för att fylla sinnets vakans För jag vet ju att en gång för längesen då var jag faktiskt ganska bra så jag får fråga han som står där i spegeln men hans svar verkar inte vara något att ha Han stirrar bara glasartat och tomt tillbaka ja han verkar vara så innerligt svår att förstå jag känner spontant och mycket tydligt att det aldrig någonsin kommer bli vi två Copyright © AndLou