I det gula rummet i en annan tid 

föddes jag för andra gången. I det 

gula med en nykläckt fågelunge vid 

mitt bröst. I det gula möttes kärleken 

den enkelt farliga men rena. 

I det gula rummets mitt ett ögonblick 

likt glipa mellan då och nu. I det 

gula kunde evigheten sprängas dess 

offer sorgen. 

[hur kunde liten tilta ana]

I det gula rummet kraschade evigheten 

för andra gången 

i det gula återföddes hon men dog åter 

den döden var som att smaka på ett liv 

med livets förutsättning skrikandes i 

varje ven men dess källa bortom famntag 

borta borta 

Ur det gula du Erika Erika har du med femton 

vårars kamp nu skådat knivens läte dess efterföljande 

skalv med sådan sorg i varje vinkels fönster att 

hemligheten stirrat dig tillbaks 

Visst har du väntat vännen visst har du Erika 

Visst har du tänkt att dagen var en ändlig dröm 

en likväl aldrig funnen tvivlat gömd 

Då var Guds hus nedstigen  i oreligiös 

bemärkelse fötters sår förhårdnader 

vid öppnings famn 

Ett skall ljöd ur människa och larm