Vi söker essens att
hälla i våra liv.

Vi letar efter en fast punkt,
en platå att stå på.

Vi vill förverkliga oss,
berika oss starkt,
men hur?

Vi har förlagt drömmarna,
vi har förpassat drömmarna till fångenskap.

Fantasins strömmande kran är strypt.

Vi har accepterat tristessen som en del
av den allmänna ordningen.

Dysterhet är skrämmande nog ett begrepp.

Har vi givit upp?

Är vi kuvade?

Knappast!

Vi är bara allt för många som anser
att surrogat är en livsstil.