Ett liv på 30 år
Hur kan det väl rymma
en rymling som mig

Jag har sprungit så fort att benen knappast hinner med
men vem kan beskylla ett hjärta
för när det vill något igen
(var det inte så jag sa?)

Jag skyller
i alla fall
på alla rader av skuggor som
ringlar under mina ögonlock
alla som fallit ur ledet
har inte fått plats
(men)

när är det dags att komma på
tanken att

det är kanske inte flodens fel att den rinner mot havet?
.

och jag sörjer alla dessa stunder som vikt sig inåt och
försvunnit mellan flikarna
i minnet
som
igår kändes så verkligt

ärligt talat vet jag inte om jag någonsin blir klok igen
(var jag det ens från början?)