Jag är så rädd

Så rädd att jag skriver utan mottagare
Att mina ord är mitt blod som rinner ut över spröda pergament
Endast för att knycklas ihop
Än en gång
Förblöder jag helt i onödan
Jag drunknar i min egen blodröda naivitet
Min förbannade jävla dumhet

Du måste förstå
Jag har varit så ensam så länge
Att tanken på äkta kärlek förenats med smärta för mig
Med svek
Med tomhet
Med frustration
Jag är lämnad

Finn mig

De gånger jag trott mig uppleva kärlek
Har jag slagits ner av min egen besvikelse
Jag har kämpat för att bli älskad
För att få vad varenda människa i grund och botten förtjänar
Men ingen var kapabel
Jag drevs in i mörkret
I min egen oälskvärdhet
Kärlek ska inte vara en kamp
Den ska inte kräva att man slår sig blodig

Mitt hjärta vill så gärna älska
Det är oförlåtligt
Jag hatar att det är så
Men jag vill älska så förbannat
Min hemligaste dröm är att få bli älskad
Men mitt hjärta är ett blödande sår
Du kommer få blod på dina händer om du kommer närmare
Varför är jag inte friktionsfri?

Min största skräck är att jag aldrig riktigt kommer få komma till min rätt
Med någon
Att det är mitt ok att bära
Mitt kors
Jag fick aldrig förvalta mina gåvor
Ingen ville bära mina hemligheter
Jag blev lämnad ensam
Förblödandes på ett hårt stengolv
I underjorden