En gul ros lades vid mitt hjärta
dess törnen slet sönder artärer
som färgade gult till rött
i pulserande kaskader
en blodfärgad solnedgång
på vittrande kronblad

en kyss slet sönder min mur
som föll över minnens kistor
där de gömda i känslors krypta
blev krossade till stoft
under mjuka läppar
med vässade tänder

att blind vandra i mörkrets riken
där blir nyanser av ljus
de beröringar
smärtan av törnesnår
och vampyrbett
skänker som bevis
på existens