Åt nordväst ligger skogarna
tunga av mörker, kallar
berguvens dova slag
räknar ner till postludiet

och sjunger du, allt språk är hö
en doft av kumarin
tills bara torra stänglar,
kölden som stryker längs bladen

och allt vi kan bära
en lystrande tomhet,
orden som tickande frön
under lager av snö