Hur förklaras en känsla,
som bara existerar i det som ingen kan förstå?
Måla allt i något som liknar grå,
världen är så kall och rå.
Likt ett barn som inte når hyllan,
inte ens på tå.

Vad skulle livet vara med ett förevigat hallå?
Hur skulle det vara med ett hejdå?
Kan man stanna tiden, kan man göra så?
Jag kan inte ens skriva ut det, så vi håller det på en medelnivå.
Medioker som få,
men jag är bättre än nummer två.
Det får räcka så.