Snö, och vinden från Atlanten

bygger bo i håret, klättrar raskt

som forna tiders fullriggarmatroser

i stormriggarna,

skriker för full hals i gathörnen

om att allt inte är Black Friday,

att det finns en verklighet bortom

reapriser och spetsunderkläder till jul,

bortom systemkassar och tomtebloss,

bortom städernas tegelhusmurar

och klockor som tror sig styra tiden

och snön lägger sig

över skägg och ytterrocksslag

och allt blir kallt och allt blir fukt

och adventsvärme

när resan i myllret av de många

går mot stillhet och fandango

i mötet med henne som minns

det jag minns

som lever i stunden när allt blir fantastiskt

och allt är kaos

som är liv och berättelser,

som föds i själva mötet

och snö är snö, snö är verklighet,

snö är ett nytt liv efter mörkret

och en början som ingen rår över

och ingen kan förbjuda eller visa bort

och mötet föder sagorna

om världsägget i glas och ljus

som rymmer resan till himlen

och till påskens kyrkorum

där hon själv är kvinnan som alltid funnits

nära kärleken och det heliga livet

och där allt är på nytt som skapades

för en evighet sedan,

när världen var ung och elden brann

längs alla stränder

och vi möttes, och allt var som det skall vara

när hjärtan fortfarande slår

och snön fortsätter att falla

för att radera det grå

och ingenting är på allvar

i ett land av sagor