Ser minnet av dig i elden
Sitter där vid kanten av ett berg och jag tänker som vanligt bara på mig själv
jag sitter där ensam med slutna ögon en halvfull flaska whisky ligger vid mina fötter
det enda jag hör är vindens sus eldens sprakande jag har trädkronorna svajande nedanför mina fötter
Mina tankar fylls av minnen och jag kan plötsligt se henne liggande naken där framför mig
jag ser henne där på soffan med sin bok i handen med benen lite utmanande lätt isär och hon skrattar
hon var så ren, så ren så vacker, så otroligt vacker och hon bar samtidigt sin skönhet så ofantligt värdigt
Hennes uppenbarelse fyllde upp hela min kropp jag sitter där och betraktar henne, lite i smyg
och jag kan känna hur välbehaget fyller mig hon bara ligger där och läser sippande på sitt glas med Prosecco
jag hör hur hon fnissar lätt av texten i boken hon läser hela situationen sprider en brinnande åtrå i min kropp
Jag var av sten hon var av kött och blod hon var energin så ren, så outsägligt vacker där i natten
jag var antipolen som bara såg mig själv och då ett helt annat inre begär
allt var mitt eget fel, det fanns ord som aldrig blev sagda sedan öppnade jag ögonen såg eldens flammor, där framför mig
Jag sjöng: Jag sitter vid min eld och jag kan jag ännu höra hur hon gråter Jag har en längtan i mitt hjärta att hon kanske mig förlåter
Men åren går och hoppet blir allt svagare med tiden så svaret på min längtan blir att tiden är nog liden
Copyright © AndLou |
Nästa text
Föregående AndLou |