I slänten upp mot skogen
ska du vila, svartgransbarr och vivel
marken tyst av frost, din kropp till sten
blir du en sång till alla avsked
till skymningar som svarar
på ditt brev

och ljuset över berget
himlarna som öppnas i sitt rop
här har du funnits
är det vad som räknas
tusen fågelnäbbar, smaken
av förflutet blod

i branten ner mot vattnet
ska du vänta, fågelskri och lättnad
kroppen mjuk som sand, som multnad ved
är du en ton ur själva jorden
en sång om allt som varit
allt som blev