Första gången jag inte vågar skriva så som jag brukar.
Om du kunde se tillbaka på allt, som dåtidens nu, skulle jag vara mig själv eller skulle jag vara du?
Kryptisk likt ett magiskt inre.
Sådär som livets val i allt vi finner.
Om jag sluter ögonen kanske jag vinner.

Man känner det man aldrig känt,
det blåser sen så har det vänt.
Vad har hänt?
Dörren stod alltid på glänt.
Som något inåtvänt blev allt oanvänt, tiden är här, den har anlänt.

Allt man måste, allt man borde, allt man gjorde, allt man ska.
Hur det är att vara människa utan DNA.
Hur det är när allt är jahopp, jaha.
När något inte längre är bra.
När man egentligen aldrig ville dra.