In i honom
Om och om igen
Men han fångar henne inte
Utan låter henne falla
I ultrarapid
Mot marken
Och krossas
Mot asfalten
Runt hans hjärta
Hon reser sig igen
Borstar gruset från knäna
Fäster blicken
Och kastar sig
För allt hon är värd
Med siktet inställt
På en mikroskopisk spricka
I hans mur