Som alla vackra blommor

på en ljuv sommaräng

med den känslan, kom du till mig

försiktigt, med din lugnande röst

du förstod mig

tack, min gamle vän

du var den 

som kunde vara mörk nog

för att kunna se

det dolda ljus som fanns där 

djupt inom i mig

jag kan ju inte på ett rättvist sätt

beskriva alla de minnen vi delade

men de var som en ljum sommarluft

uppblandat med substanser

och vi, vi var som ett oskiljaktigt par

vem var jag, gamla vän

då, när det blåste

jo jag var svag

men du, du stod kvar där

trots stormen

orkanen

men likt sommarens

alla blommor

så vissnar våra drömmar

och du försvann stilla

helt utan någon förvarning

jag saknar blommorna

men utan dig

saknar de färg

Copyright © AndLou