Jag önskar så att jag gav upp. Att jag slutade att bry mig. Jag önskar att jag hade gått iväg. Att jag inte stannat. Jag ångrar att jag stannade och tog alla smällar. Trots all skit du gav mig så kunde jag inte lämna. För jag älskade dig. Men kärleken gjorde mig blind. Jag såg inte hur du kontrollerade mig. Hur du bestämde över allt jag gjorde. För det var inte sant. Mitt hjärta kunde inte acceptera det. Du skulle aldrig göra som dem sa. Men det var precis de som du gjorde. Jag gav dig allt men fick inget besvarat. Jag förlorade allt och alla. Till och med mig själv. Jag ångrar att jag inte lämnade dig den första smällen. Eller den andra. Och nu har det gått så långt att jag inte kan lämna dig. För jag är rädd. Rädd för dig. Jag orkar inte lämna. Orkar inte ta smällen. Orkar inte få smärtan igen. Det gör ont. Jag önskar att jag lämnat tidigare. För nu är det för svårt. Nu är mitt hjärta förevigat ditt.