kliver av skeppet
treans buss

traskar genom regnets
långsamma gråstenar

i ögonvrårna
suddiga konturer i rörelse

stadens silhuetter
glasögonen blöta

det är som
att fridyka

i ett mörkt hav
dunkla skrov driver förbi

slam rörs upp ifrån bottnen
sikten som den

hos en medmännska
med grå starr

parkeringsvakten
en mångarmad

bläckfisk



i lönndom
på förstukvisten

fummel med nycklar
hela huset svart

som ett spadtag
ner i jorden

låset går motvilligt upp
knirkande trappor

äntrar hallen
till tre rum och kök

bostaden som är
den andra farkosten

jag borde kunna få den
att lyfta

vad det lider
efter midnatt nångång

eller efter efter
men sällan före