Jag fastnar i mullret
Det dånande ljudet av en tusen eller två röster
Noll fokus
Luften förlorad
Lurar på
Ljudet avtar
Andningen återkommer, pulserande och lugn
Ljudet tränger igenom
Bultar gör muskeln i bröstet mitt
Jag avtar och lättar men sitter som fastklistrad på stolen
Som förlamad stannar jag i denna storm
Detta kaos jag fruktar, men som jag tar mig igenom var dag.
De rör sig när jag är stilla
Alla håller samma tempo, men kör sitt egna race
Jag vill dock promenera ett maraton
Ej springa en mil
Kanske smida en pil
Och få lite ro i mitt bo
På ett café dricker jag mitt te
Och försöker andas