Jag var aldrig något bra sällskap

för mig själv

Men just då

var jag det enda sällskap jag hade

eller snarare

var jag väl den enda

som stod ut med mig själv

Jag tog upp allt syre för alla

där jag befann mig

Samtidigt var jag själv

den enda som jag överhuvudtaget

orkade att dela tid och rum med

helt oberoende av hur många människor

som fanns där runt mig

Känslan var ändå alltid

att jag var den enda

som faktiskt existerade 

Jag var ensam

men sakande just då

aldrig någon ...levande

Jo visst jag var en egoist …jag vet

men allt annat

än jag själv var tämligen oviktigt

och alla andra

förstod mig ju aldrig ändå

Han, du den enda som förstått mig

var ju borta

så nu stod jag där ensam

med både hans och mina minnen

och jag var ju den enda

som kunde förvalta

dessa våra minnen

Du fattades mig så offantligt

min vän

så mycket

så att vi båda ...blev jag

Copyright © AndLou