I Kiwin där jag bor. I affären. Kassören där. Han var från England berättade han en gång. Men han bröt på norskan i något som lät lite östeuropeiskt. "Trenger du pose?" frågade han alltid. På ett säreget vis. Med ett o som var en blandning av o och u samt ett s som var nära z. Skorrande r i tillägg. Det var inget fel i det men jag lade märke till det.

Han försvann en tid. Ett halvår. Sjukskriven visade det sig. Så kom han tillbaks. Glad prick, trevlig och serviceminded.

Jag såg honom på väg in till Dps:en en dag - "Distriktspsykiatriskt senter". En slags klinik med kuratorer och psykologer och sådant. Tänk om det var den frasen som gjort honom sjuk?
Han kanske inte kunde leva med att säga den? Han kanske själv tyckte det lät helt dj-vligt? Gav honom mardrömmar.

"JAG SÄGER DET INTE MER!" En slags daglig terror. Måste jag uttala dom stavelserna en gång till mister jag förståndet. Och så gjorde han det. Blev sjuk. Fick backa, gå hem. Man får hoppas det inte var fallet.
"Trenger du pose?" AAARGH!