Jag var så dj-vla sugen på en öl. Nej, inte en, flera. Det räckte inte med det, jag hade lust att gå ner på puben och sitta där som på film, i baren.


Kameran går. Jag ser människorna, några män, kompisar. Bartendern. Ett svep genom lokalen. Jag tömmer min öl. En whiskey, en shot, en drink, flera shots. Öl. Cig. Snus. Bakgrundsmusik. En kvinna, kvinnor. Det förlåtande dunklet. Och ändå, ljuset från takkronor, väggbelysning, kylarna med dricka, hyllorna med Old Malt, Pure Malt, Lagrad, Pernod. Och man går in och man går ut. Vakten. Tapparna, kranarna, pys ur flaskor, kapsyler som studsar och skramlar i byttor. Klirr.


Men jag kan ju inte gå ut och bara stå där själv. Bli full, alltför snacksalig, kanske utslängd, mumlandes, vinglande. Har ju inte yrket, inte historierna, inte bakgrunden, rättfärdigandet.


Bakfyllan otänkbar, ångesten, hålet, i själ och plånbok. En själ som inte kan ha hål men tror det.


Filmteamet igen. Den goda historien. Baren med musiken. Både klassisk och lite rock, beroende på stämning. Modernt blandat med gammalt. Nya grepp. Och den sög tag, likt ett löfte om rikedom och en drömda kärleken. Den önskade. Och jag gick ut. Jag hade bestämt. Jag var törstig. Världen skulle vara min. Banne mig förtjänade jag en öl. Stora starka jag.


Det blev en promenad. En rask. Runt kvarteren. Där jag häpnades över rummen, restaurangerna, folket där. Etablissemangen, komikerna, scenerna, bostäderna, de vackra, dyra. Ambassadkvarteren.


Sakta, försvann, suget. Idèn bleknade. Kamerateamet drog sig akterut. I ett vågskvalpande plums. Ett sörpel. Och jag gick där, skämdes en smula.


Planerade en löprunda uppe i höjden, i skogarna, över myren. Framtid utan ångest. Det påbörjade. Upphämtningen. Sparandet. Förverkligandet.


Jag förbannade mitt öde. Att jag inte kunde sitta där. Lugnt. Äta en bit i goda vänners lag. Utan att skynda, för att sedan gå på klubb. Ljuga en stund. Dra sig till minnes, skratta åt något, vara världsvan. Champagne, Pytt i panna.


Och jag gladdes, nej, jag suckade lättad av att inte ha gått i fällan. Undrade, vart hade jag gjort av den goda översikten? Planen, så som jag vill ha det.


Strävsamt lyfte jag benen. Klämde om kalla fingrar. Traskade hem.