Mitt in emellan all den senaste tidens grånad - på självaste Juldagen - letar sig solen ner till oss. Nästan som av ett mirakel.
Och senare på kvällen, när himlen fått gnister av stjärnor, känns det naturligt att nackböjande beskåda vårt kosmiska ursprung.
Vi är alla stoftet av en stjärna och delar dessutom gener med en allas vår biologiska urmoder från Afrika.
Vi har samma historia. Intigt är att påstå något annat.

Stjärnhimlen gör mig ödmjuk.
Det är från rymden våra molekyler har kommit.