Uppenbarelsen av en furvägg håller mig sällskap i solen
Förnans nimbus
Helt uppenbart att vi växelverkar med varandra
i ett onämnbart, sömlöst
skeende

Barken kring mina armar hulkar likt vänligt pansar
När vinden för min krona erfar jag tiden i ryggmärgens orubbliga kärna
Markvattnet flödar genom det mörka rotsystem som när mitt hjärta
En samexistens lika tung som det dova nedslaget av en Moai i timglassand

Mina fallande tårars kretslopp flödar
ur
jorden