Efter en tid tystnar vindarna
ett snitt genom luften, fågelljus
genom de grå väggarnas springor

och dagen vilar som kopparödlor
hopkurade i gytter av hud och glömska
släta fjäll av fjolårsgräs, ögonen slutna

en doft av mynta och grönt hö
sjunker i solrök över fälten
stryker över himlens tomma sidor

och kvällen vecklar ut sina skuggor
trär dem på husens kroppar,
sträcker på sig som efter en lång sömn