Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Lövverk

Nu är natten sin egen
nu står hon, väldig i sin skepnad
svept i trädkronornas armar
och du säger, när jag är död ska jag vara
död
över den viskande parken
tecknar pilträdets pennor ditt namn
bland fåglar gömda i ligusterfamnen
deras kinder av bleka kronblad
vingarnas cypressgröna mörker


Fri vers av Grävling
Läst 174 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-01-06 00:41



Bookmark and Share

    Lena Staaf VIP
Stämningsfull dikt som fångar nattens gröna dunkel, denna gång vänligt, något att omfamnas av.
2020-01-06

    ej medlem längre
Det finns en så stor poetisk känslighet i dina texter. Denna är inget undantag. Livet, mystiken och naturen, allt sammanflätat till en fulländad enhet. I din värld vill jag vistas, insupa, och se allting med nya ögon.
2020-01-06

    ej medlem längre
Jag ser grönt, precis som din avatar, när jag läser dina dikter. Ungefär som när jag vaknar ibland, allt är gröntonat, som om jag varit på månen Titan, eller nåt, eller kanske sprungit ute i naturen på andra sidan jorden i mina döda drömmar... Eller återfötts, igen och igen och igen...
2020-01-06
  > Nästa text
< Föregående

Grävling
Grävling