Stiger du ner till de sovande barnen
blinkar tiden ur ögonvrån
lägger dig till rätta, fallna kvistar
till din bädd, knakandet i träet
när det sluter sina sprickor
sjunker i bottenlös dröm

och på andra sidan ladan
går solljus blekt och viktlöst
flyter ut mellan björkarnas fingrar

är det här vi ska somna
är detta vårt hem nu
blåsten som rister i darrgräsets stänglar
agens skärblad mot huden
sveper du barkens multnande tröst
tätt om människornas kroppar