Vi gröper alarnas märg
ur bäckens buktande vatten
bottnens hemliga stjälkar
lyfts ur ytan, hala som glömska
ljusa som den första hungern
och tidigt en morgon sätter vi segel
löven rör sig knappt i vinden
vid den svankande gärdsgården
hukar ännu minnet av rävarna
en stril av hemlängtan
ett styng av törst
följer vi strömmarna
snart dolda av grönskan