Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
massivt tung


papperstunn



känner mig förvrängd
känner inte igen mina händer
mina armar håller om men
omfånget är
omöjligt att fånga
allt är bara bilder av mig
vill skrika att
det inte är min kropp
men vad är då jag


blir så trött av all
outtröttlig ilska
om jag råkar möta min blick
kastar ett öga över axeln
vill kasta allt över bord

går ner till vattnet allt oftare
börjar få så ont i knäna
tror de viker sig under vikten
viker mig på mitten
vecklar ihop mig till en pappersbåt
flyter härifrån




Fri vers av eventualiteter
Läst 202 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2020-01-15 23:58



Bookmark and Share


  Lottie Ålhed VIP

Det svåra tunga kontra det papperstunna blir bilden som stannar kvar och berör i fin dikt
2020-01-16
  > Nästa text
< Föregående

eventualiteter