Jag är en våt båt,
som seglar på ett hav av sand
I de tröstlösas öken

Mellan sanddynerna,
finns bara hägringar
Av din blöta oas

En oas där jag kan släcka,
min falnande kärleksstörst
Till dig

Solens heta lampa
Torkar relingen till lera
Den faller sönder till pusselbitar
Av mina egna, vitnande händer

Bitarna faller i ett torrt, svart regn
På durkens heta, kapsejsade botten
Är dessa de korn som skall gro,
till vår framtida skörd?