Lyftkranarna andas i kvällsljuset
slickar grävskopornas böjda nackar
slamrandet av staden är ett hjärtslagseko
i deras kupade kroppar
och ur den urgröpta jorden
ringlar hjortarnas glömda processioner

en sköld av ben, ett svart öga
inkrupet bakom ditt eget öga
nu svävar de på blänkta målet
nu talar de till djupa jorden
kvällen urholkad till benet
av lystna hjortars tänder