Hon bygger möbler till de döda, askar med intrikata lås
fyllda med ädelstenar, söt parfym och tummat läder
inbundna böcker från förrförra seklet, häftade dikter
hyllor fyllda med drömmar
som sakta urholkar träet

täckt av avtryck efter vaxdockornas händer
där de vridit svärtan ur den tunnslitna natten
är hennes hem en kammare för utdöda sånger
fossilens vidöppna famnar, trösten
i marornas vaggviseröster