Du måste tälja en varelse ur isen
hennes vaksamma ögon
hennes hud bråddjup och glimmande

i vår törst efter ofunna sjöar
drar vi borrkärnor ur sedimenten
löftet mellan stenars tystnad

om någon någonsin kan komma hem
med smak av smältvatten på tungan
glaciärer bakom ögonlocken

i iskalvarnas dova ådror
vilar ännu de sovande döda
drömmer verkligheter till sin avbild

tidsåldrars sävliga rörelser, fossila andetag
den sista natten klyvs som en geod
stjärngnistret där inne