Syrsorna rispar sina vingar
gräsvippor längs cymbaler
svärmar av askflagors svärta
i silhuett över notpappren
vi är deras andhämtning, allt syre
symfonins oumbärliga pauseringar
som bågnar, insektslätta
i dina fingrars jordgrund
målar noter som du trott att du kände
ett glupande avtryck i bröstet
ett alfabet av ljud
som ingenting betyder
om ingenting betyder
allt,
och som toner reflekterar dina händer
fingertopparna mot ögonlocken
för att försegla glansen, djupt där under
blicken mjölkblå, som i ofödd sömn
verket ofullbordat