Vi är statyer, en hinna av rost
längs missilernas banor
sot och ockra i ögonvrån
en mjuk och bitter drog
ur ett krus av ömtålig sten
är vi berättelsen, en delad smärta
ett snitt av skalpellens obsidianegg
glödande inifrån
morgonen ligger nästan helt skyddad
vi bränner dess broar omsorgsfullt
beträder de förkolnade vraken
med nära oskadda fötter