Vita slamsor av vågkammar, förbinder
ristningen i tidvattenssanden
måsarna etsade i klipputsprången
lindar molnens gasväv över solens sår
det röda när hon faller

och sandrör rasslar i brutna knippen
som av händer, en svepning
ömt över vattnens yta

dräkternas otydbara teckningar
grått för dun, vitt för ålder, rött
i det tunna bandet mellan bröst och vinge
hackar försiktigt ut ett öga
bländare och rov