En glasblåsare fyller lungorna med luft.
Låter andetaget sakta sippra fram mellan läpparna och anta formen av ett lejon, byggd av kraft och ljus.
Muskler samlade till språng, ansiktsdrag präglade av fullständigt lugn.
Men också antydan till en svag vibration, djupt inifrån.
Som en geting bakom gardinen.
Rytandet är alltid bara ett andetag bort.

En kattunge i lejonskepnad upptäcker sin omvärld med alla sinnen öppna.
Vältrar sig i solvarmt gräs och klöser långa revor i trädens grova stammar.
Från början var alla trädstammar släta.
Det var före lejonet.

Lejonets ansiktes klara återspegling.
Ett svagt gyllene sken verkar stråla ut från det,
men kanske är det bara solens strålar över vattenytan.
Rynkan mellan ögonbrynen är knappt märkbar.

Luften vibrerar lätt, spänningen blir påtaglig.
Långsamt men tveklöst lyfter lejonet tassen.
Tungt faller den.
Ytan splittras.
Krossad som glas och tusen skärvor yr,
fyller luften.
Droppformade glaspärlor.
Stillhet medan dropparna faller mot marken och sedan
rytandet.
Åska löser spänning.
Regn renar luften.
Allt lättar.
Naturen andas.

Och ett glittrande pärlbroderi smyckar lejonets man.