Efter uppbrott med påföljande sammanbrott.

Att ändå fortsätta leva, sida vid sida, inte i rum men i tid.
I ett större perspektiv är vi ändå så oroligt nära alla samtida, jämfört med de dåtida och framtida.

Dessutom tanken att alla tänkbara alternativa händelseutvecklingar pågår parallellt.
Universa infinita.

Det är inte sliding doors, mer som en evigt snurrande karuselldörr.