jag vet inte varför jag igentligen stannar vid min partners sida 

förutom tacksamheten , för ingen kärlek finns kvar i henne för

mej , ingen som jag känner i alla fall , för ut av det som hon

ger mej är jag oberörd känslomässigt , och den kärlek jag ger

henne är obesvarad som att knacka på ett tomnt hjärta när

inget lever eller bor där , varför ska jag knacka på där jag

inte känner mej välkommen längre , då är det bättre att jag 

ger mitt hjärta till någon som uppskattar det och får det att 

slå igen