Det är en tidig morgon utan fågelsång
solen är ett brännmärke, ett sår
på din panna, i den vita skriften, ett museum

borsta aska och sand från nyvakna armar
begär ett urholkat skallben
för en handfull frömjöl och korn

apokalypsens fyra muser
skalder för förgängelsen, förträngningen
djuphavsgravars tektoniska plattor

och rörelsen som fortplantar sig genom bottnen
du dör aldrig av det du tror att du ska dö av
du dör alltid innan du hunnit så långt

håll åt dig en grav i den bördiga jorden
i fårorna och fälten, ingå inga avtal
för sångerna lyssnar till ingen

och hon är ingen, hon är
flickan med ögon av vissnade blåsippor
och en asktung vind i sin mun