Drömmarna strövar i djuphavsgravar
lyfter noduler ur silverblank lera
vänder dem i händerna
mellan de sömnlösa, lyssnande
i murknande vrak av olevd tid
spelar ännu nätterna i stora salen
och dansarna rör sig som sjögräs
till melodin som faller och stiger
för varje pärla du hämtar från bottnen
följer dig ännu en skugga
som blandar sig med din egen skugga
tills du är rovdjur, oskiljaktig