Det du ser av mig från din horisont är bara toppen av ett isberg.
En liten topp som sticker upp ovanför vattenytan.
Om du kom paddlande i en kajak skulle du notera det.
”Där är toppen på ett isberg”, skulle du tänka.
Styra dit. Titta lite.
Sedan paddla vidare. Lämna tanken.
Ibland skulle jag ge ifrån mig ett gurglande ljud.
Det skulle mullra och knaka från sättningar
i den jättelika iskroppen.
Som om den håller på att rämna.

Det jag ser från min horisont av dig är också toppen av ett isberg.
Jag styrde mot dig.
Ljuset bröts genom prismor i isen.
Jag kände på isen. Blicken föll på vattenytan.
Plötsligt såg jag genom den.
Upptäckte storheten i iskroppen.
Något rörde sig där nere.
Något knakade. Någon kved.
Kände ett sug och en svindel i kroppen att kasta mig ner.
Hugga mig in i isen.
Leva där.