Nasala trumpetfanfarer. Tranor.
Ger eko i landskapet.
Studsar på bergets stenfasad på andra sidan sjön.
Himlen är hög och ljus över vikens spegel.

Svaga kvirrande ljud.
Plöjda åkrar brer ut sig ner mot vattnet.
Marken är torr och ny.
Snart kommer vitsippshaven öppna sig.
Under ekarna. I hagarna.

Kleckande läte från en örn i skyn.
En väg går mellan fälten.
Örnen ser en man på vägen.
Han har en mycket liten pojke i famnen.
I handen en gråspräcklig fjäder.
Mannen pekar på örnens siluett.
Breda raka vingar som seglar över fälten.
Pojken sträcker ut och vrider sin lilla hand mot himlen.
Varje veck i pojkens hand ser örnen.
Den letar efter ett byte.

En gädda sprätter till vid strandkanten.
Snabbt dyker örnen i ett galet lopp mot gäddan.
I periferin ser örnen sorkar och harar fly i panik.
Ser insekter lyfta från strån.
Ser maskar krypa ner i jorden.
Ser marken och slutligen vattnet störta mot sig.
Djuren utbyter blickar.
Örnens jättelika pupiller ser rakt igenom gäddans slembelagda ögon.
Klorna sluts runt bytet.
Livet rinner ur gäddans kropp.
Örnen kramar den dödende fiskkroppen och lyfter från vattenytan.