... sådana som vi lärt känna
genom att de funnits i närheten
av dem som verkligen varit våra vänner ...

Det är vad mina tankar påminner om just nu ...

Betänker hur livets förutsättningar
nästintill obemärkt förändras
från en dag till en annan

Lär känna någon hemma hos en vän
Utan att man tänker på det
finner man plötsligt att personen ifråga
är den man pratar med oftare än
med den som ursprungligen var den vän
som introducerade den i ens liv ...

En vän som av någon förunderlig anledning
plötsligt inte längre är ens vän
utan att man har en aning om
vad det är som lett fram till förändringen

Den nya vännen är dock en tröst
som lindrar förlusten
med sin förstående förtroendeingivande röst
och hastigt övergår våren 
till en sommar som hastigt passerar
och blir till höst

Någonting känns fel
men du vet inte vad
Vad du än tar dig för
fallerar  och du hamnar utanför

Sedan en dag av en ren slump
upptäcker du förvånad
att den nya vännen installerat en pump
med vars hjälp
den suger ut all energi och näring
ur din tillvaro och ur ditt liv

Men det gör för ont att se
så du söker finna alternativ
som förklarar att det du sett
inte har någon som helst bäring
på vad som egentligen skett
föregått och så ännu sker

En dag när du är helt ur slag
och verkligen behöver en riktig vän
blir du dock smärtsamt påmind
om att du faktiskt valt att blunda
för den bistra oönskade sanningen

Ty när du ber din vän om stöd
i den din nu alltför uppenbara nöd
har vännen inte längre tid med dig
och säger krasst 

- Ledsen, men nu har du tagit upp
tillräckligt med tid och energi för mig
Så jag måste faktiskt tacka nej
till att fortsätt med att hjälpa dig!

- Det finns andra vänner 
som jag känner 
vilka bättre vet att visa
sin uppskattning för 
och som inte utnyttjar mig ...

Du blir bara tyst
och finner helt enkelt inga ord
Dig veterligen är det du som
stått för alla kostnader och utgifter
såväl monetära som mentala
i er vänskapsrelation

Du stöder dig på att du fanns där för mig
när vännen som introducerade dig för mig
då för länge sedan så taskigt svek mig ...

Du avslutar vårt samtal och ber mig
att sluta ringa och störa dig
innan du lägger på ...

Kvar står du med luren i din hand
och undrar lite begrundande
vad som egentligen hänt

Tiden går
och i vanlig ordning
du läker dina sår
går vidare i ditt liv
och snart åter du
till synes stadigt på jorden står

Av ingen anledning alls
du ringer upp vännen som
introducerade den vän 
som konfunderat och splittrat
förtroendet för vänskapen 
som institution inom dig

- Men hej! Vad glad jag är att 
du ännu kom ihåg mig ...

Du blir paff av välkomnandet
och frågar stillsamt om
varför din vän inte hört av sig
till dig under all den tid som gått 
någon gång ...

När ni talats vid en stund
och du berättar om vad som hänt
Du bekänner att det gör så ont
därför att personen varit någon
som din vän så väl och innerligt känt

Det visar sig sen att denna så kallade vän
varit den som förorsakat att du inte
fått höra ifrån din verkliga vän

Sensmoralen i denna lilla historia
hämtad ur verkligheten i mitt liv
är att det gäller att sovra 
bland dem som säger sig vilja
vara dina vänner
från dem du bör hålla som bekanta
till dem du verkligen vill få lära känna
och som du vill ska vara sådana
som du en dag vill kunna säga
- Det här är någon som har min tillit
en riktig vän som mig verkligen känner
och som gör att jag också fullt ut känner 
inom hela mig att vi är äkta vänner ...

- Vad som än händer!

________________________________________

Liten innerlig eftertanke nu 2020 är ...
Denna känsla och insikt blir så mycket tydligare
nu när jag äntligen funnit den äkta kärleken igen.
För var dag som nu går tillsammans med dig
som känns så innerligt ämnad för mig
fylls mitt liv med verklig mening och innebörd
när du får mig känna den där känslan inom mig
som bekräftar att du är den jag så länge sökt finna
- för mig universums på alla plan och utifrån alla aspekter
allra vackraste kvinna. 
Jag älskar dig!