då klockorna ständigt tickar på
Framme vid det fina altaret står två personer
och kysser varann lyckliga som få
För från och med nu så är det de två som ska
älska varann i nöd och lust ända tills döden
skiljer de båda två åt
Ända tills en av de faller bort medan den andra
står kvar där vid graven livs levande med hela
halsen sin full med gråt
Förlåt mig, min älskling att du gick bort före mig
Men älsklingen min
Var inte orolig
Jag kommer ju snart efter för att hålla dig sällskap
vilket jag vill att du ska förstå

Tiden står aldrig stilla för klockorna ständigt slå
Som två små tur-tur duvor finns det inte en chans
att någon kan skilja på de två
För tillsammans ifrån kyrkan de omfamnandes
hemåt går...

Ken Cassel
25/2-2020